Avskogningsförordningen träder i kraft nästa år. Med höga krav på spårbarhet för alla som säljer produkter av trä, oavsett dess ursprung, har den stor påverkar på hela den skogliga värdekedjan i Sverige. Skogsindustrierna jobbar just med att få fram förtydliganden från EU-kommissionen.
EU:s mål med avskogningsförordningen är att stoppa avskogning och skogsförstörelse. Avskogning syftar på omvandling av skogsmark till jordbruksmark, medan skogsförstörelse bland annat avser omvandling av urskog till planterad skog. Förordningen gäller produkter och livsmedel av nötkreatur, kakao, kaffe, oljepalm, gummi, soja och trä. Förordningen påverkar företag inom EU som sätter dessa råvaror eller relaterade produkter på marknaden.
– Som förordningen har landat så träffar den mycket bredare än det faktiska problemet med avskogning. För produkter av trä, som vi arbetar med, innebär det att alla som handlar med dem kommer tyngas av ett omfattande krav på spårbarhet, säger Mårten Larsson, som för Skogsindustriernas räkning har följt förordningens väg genom maktens korridorer i EU.
Förordningen slår fast att produkter som har orsakat avskogning eller skogsförstörelse inte får säljas inom EU eller exporteras från EU och att det är de som handlar med dessa produkter som ska säkerställa att så inte sker.
– Detta är generellt sett inte något problem i Sverige, men svenska råvaror och företag omfattas ändå av förordningen. Vi på Skogsindustrierna arbetar därför intensivt med att få fram förtydliganden från kommissionen om förordningens innebörd och hur den ska implementeras och efterlevas. Här krävs också definitioner av begrepp som skogsplantage, säger Mårten.
Förordningen gör alla led i värdekedjan fullt ansvariga för vad som sker i början av värdekedjan. Det är ett mycket långtgående krav på tillbörlig aktsamhet som i praktiken kan vara mycket svårt att uppfylla. Mårten Larsson ger ett exempel:
– En möbelgrossist i EU kommer behöva verifiera varje enskild plats som materialet i möblerna kommer ifrån och garantera att det inte har skett avskogning eller skogsförstörelse där. Det blir enorma informationsmängder som kommer vara mycket svåra att överblicka och granska.
Mårten Larssons uppfattning är dock att spårbarhet för svensk skogsråvara fram till industrigrind kommer kunna hanteras genom Biometrias Violsystem, läs mer på Biometrias hemsida här.
Förtydliganden från EU-kommissionen behövs
Skogsindustrierna anser att behöriga myndigheter måste samverka med varandra och med EU-kommissionen för en harmoniserad och rimlig implementering av förordningen som uppfyller syftet, men som minimerar de negativa aspekterna och kostnaderna.
– Det är en teknisk och administrativ utmaning att bygga system för global spårbarhet, riskbedömning och riskminimering. Därför behövs tydlighet från kommissionen om omfattningen av detta. De måste också konkret peka på hur det ska fungera, till exempel hur material ska spåras genom stora komplexa materialflöden. Med mindre än tio månader kvar tills kraven träder i kraft är det en mycket utmanande situation för både stora och små företag, säger Mårten Larsson.
Utöver otydligheten om hur kraven ska uppfyllas måste risken för kraftfulla sanktioner också vara hanterbar, eftersom böter på upp till 4 procent av årsomsättningen kan utdelas. Stora eller otydliga risker kan få stor påverkan på företagens beteende. Det kan till exempel leda till att man utesluter små leverantörer i tredje land eller undviker att sätta sina produkter på EU:s marknad.
– Kommissionen har lovat att återkomma med förtydliganden och att de ska sjösätta ett informationssystem för de branscher som omfattas. Kommissionen bör rimligen även ge tydligt besked om hur lång tid företagen kommer ha på sig för att implementera förordningen efter att alla har enats om hur förordningen ska tolkas, avslutar Mårten.
