REPLIK. I en artikel diskuterade jag vår tids överdrivna intresse för och förhoppningar om att ledarskapet är lösningen på det mesta. Våra mångåriga och otaliga studier av chefsarbete och försök att bedriva ledarskap ger helt andra och, vill jag hävda, mer realistiska beskrivningar och tolkningar av ledarskapsförsök än vad ledarskapsindustrin – utbildare, konsulter, förlag med mera – brukar saluföra i form av idealbilder, moden och enkla lösningar. Många ledarskapsgillare är modekänsliga och lättförförda. Och lättkränkta när annat än idealiserade bilder av chefers förträfflighet och betydelse framhålls.
Andreas Miller och Joakim Pettersson från förbundet ”Ledarna” (tidigare Arbetsledarna) menar i en replik att jag visar ”förakt för chefer och ledarskap och för chefers ambitioner att vara goda ledare” och har en ”raljerande ton” samt beskriver ledarskap som någon form av falsk välsignelse.
De hävdar att chefer har ”en avgörande roll för verksamheters framgång” och ”en självgående grupp kan vara ett direkt resultat av ett gott ledarskap”. Säkert, men folk kan vara självgående utan ledarskap och välfungerande chefskap kan vara en effekt av goda medarbetare med ringa behov av ledarskap.
Min poäng handlade om att ledarskap idealiseras och att detta ställer till det. Chefer anammar gärna en uppskruvad självbild. I en studie av rektorer menade till exempel två tredjedelar att deras skola var långt bättre än den genomsnittliga skolan och att deras arbete gjorde stor skillnad. Allt fokus på ledarskap medför att ledarberoende fostras medan självständighet och stöd från kolleger blir mindre viktigt. För ”Ledarna” är det förstås viktigt att lyfta fram den egna gruppens duglighet och viktighet. Mot den ledarskapsindustri som omsätter miljarder och som boostar chefer behövs motbilder.
Liksom mycket annat i tillvaron har vi tjusiga ideal och förhoppningar och en realitet som är imperfekt.
Förvisso är det svårt, vilket Miller och Pettersson framhåller, att helt särskilja chefs- och ledarskap. Men det senare handlar om annat än administration och arbetsledning eller att vidareföra direktiv från ovan. Att arbeta med vision, värderingar, innebörder, tankesätt och arbetsmoral är kärnan i ledarskap. Studerar man som vi ledarskap på nära håll – få gör detta – lyser detta ofta med sin frånvaro. Chefer har ej tid eller förmåga och medarbetarna är sällan så intresserade. Att chefer måste fungera socialt är en sak, att de med ledarskap har en avgörande betydelse för medarbetarnas engagemang, tankesätt med mera är en annan femma. Liksom mycket annat i tillvaron har vi tjusiga ideal och förhoppningar och en realitet som är ofullständig. Ledarskapsideal och chefsverklighet slirar ofta.
Av Mats Alvesson
Mats Alvesson är organisations- och ledningsforskare vid bland annat University of Bath, Storbritannien. Han har bland annat publicerat ”Reflexivt ledarskap” (med Martin Blom och Stefan Sveningsson), och ”Skolans ledarskap och mål. Rektor som maskinist, flipperkula och målsökande missil” (med Susanne Lundholm).